|
Fysiologi
Krosshø är ingen imponerande hög fjälltopp, men den bjuder ändå på väldigt fin utsikt eftersom det är fri sikt åt alla håll. Härifrån ser man alla Smørstabbtindarna, Fannaråkmassivet och en mängd andra spetsiga toppar längs horisonten. Dessutom ligger den i en väldigt trevlig och omväxlande turterräng med fullt av småsjöar, bäckar, kullar och dalar. Detta är alltså en perfekt topptur för den som inte nödvändigtvis måste upp över 2000 meter.
Men trots att detta är en låg topp, bara 1627 möh, så gäller alla de vanliga fjällreglerna och inte minst de som handlar om hur man bäst tar hand om den egna kroppen. Turen inleds nämligen med en kraftig uppförbacke och väl uppe på toppen har man samma risk för dåligt väder som överallt annars. Detta ställer stora krav till kläderna och den egna prestationsförmågan. Allt ligger tillrätta för en fin tur på fjället, oavsett väder, om följande fem villkor är infriade: Torr, varm, otörstig, mätt och utan skavsår eller andra skavanker.
Att hålla sig torr på fjället är inte det lättaste eftersom vätan kan komma både utifrån i form av regn och snö och inifrån i form av kondens. Ett oljeställ är ett bra sätt att hålla regnet ute, men så fort man börjar bli varm så börjar kondensbildningen, när varmluften runt kroppen träffar insidan av det kalla regnstället och vattnet i luften bildar droppar. När man tror att man har blivit genomsvettig inne i regnstället så är det i själva verket mest kondens det handlar om. Kylan på utsidan kan man inte göra så mycket åt. Däremot har man en viss möjlighet att styra värmen på insidan. Dels genom att ta av och på de plagg man har innanför och dels genom att ta det lite lugnare och ta många korta pauser. Och så finns det självklart regnjackor som andas, något som löser problemet snabbt och lätt. Kom bara ihåg att om GoreTex och andra membranplagg ska fungera bra så måste man ha syntetplagg innanför. En bomullströja innanför jackan saboterar för membranet så att man blir lika våt som om man hade haft ett helt tätt oljeställ.
Att hela tiden hålla sig varm är det samma som att hela tiden sträva efter att hålla lagom temperatur. Om man blir för varm medan man går så kan man bli våt av svett och kondens och riskera att frysa så fort man pausar. Och om man dessutom har alla sina varma kläder på sig medan man går så har man ju inget mer att ta på när man sätter sig och vilar. Lösningen är att konstant ta av och på sig kläder i takt med att terrängen går upp och ner. Det gäller därför att välja plagg som är lätta att ta av och på och dessutom ha lättillgänglig plats för dem i packningen. Om det är jobbigt att ta fram en extra tröja när man pausar, eller det krävs ompackning av hela ryggsäcken för att få plats med jackan i uppförbacken, så är risken stor att man istället går i samma kläder från start till mål och har blivit våt och kall och missmodig. Smart packning och många tunna lager är det man ska komma ihåg.
På fjället är det lätt hänt att kroppen blir törstig utan att man själv märker det. Kyla och dåligt väder kan göra att den vanliga törstsignalen drunknar och så upptäcker man istället plötsligt att man blir yr, får huvudvärk eller bara känner sig kymig i största allmänhet. Att då få tillbaka en bra vätskebalans är inte snabbt gjort. Därför gäller det att dricka långt innan man känner sig törstig eller råkar ut för ovanstående problem. På de flesta ställen i fjället rinner det bäckar med gott smältvatten som gör att man kan dricka en munfull eller två med jämna mellanrum under hela turen. Vatten från bäckar går alltid fint att dricka. Däremot ska man undvika vatten från de stora forsarna som kommer från glaciärerna, eftersom de innehåller en hel del bakterier från djur som har dött på isen.
Men man kan inte förlita sig på att man ska hitta vatten längs vägen. Man måste alltid ha med sig en reserv. Särskilt gäller detta om man ska upp i stenskravlet runt 2000 möh. Här uppe rinner det väldigt lite smältvatten och ofta rinner det så långt in under stenarna att man inte kommer åt det. Ett tips är att ta med en vattenflaska som man fyller innan man ger sig ut i "öknen". Ett annat bra tips är att gå med en vattensäck med slang, t ex Camelbak, i ryggsäcken. Då har man hela tiden tillgång till vätska. Om man går med vattensäck så kan det vara bra att ha med en liten tomflaska att använda om man behöver fylla säcken från en bäck.
En god frukost med rejäla portioner är en bra grund att stå på under turen. Under en dagstur i fjället förbrukar man ungefär dubbelt så många kalorier som på kontoret eller i skolan. För att få en bra tur så bör man alltså också äta nästan dubbelt så mycket som hemma. Matsäck är en självklarhet när man ska vara ute hela dagen. Smörgåsar är basen i matsäcken och så är det bara att krydda med allehanda godsaker. Små kex med ost, en frukt eller en påse med choklad, nötter och russin till exempel. Om man inte har matsäcksvana och vet precis vad man ska bre och ta med sig så är ett väldigt bra tips att man gör klar matsäcken innan man äter frukost. Om man är proppmätt när man ska komponera matsäcken så är risken stor att man gör den allt för liten och man går hungrig sista halvan av dagen.
Om man börjar känna sig håglös och slö så är det ett tecken på att blodsockret har börjat sjunka. Det är inte bra eftersom det ofta leder till att man tappar skärpan, trampar fel, blir på dåligt humör och blir en plåga för turkamraterna. Dessutom kan man bli ganska omdömeslös och börja ta chanser som man inte skulle ha gjort annars. Om man äter ordentligt före och under turen så ska man kunna hålla sig i god blodsockerbalans hela tiden. Men om man ändå känner av de ovanstående symptomen så kan det vara bra med en snabb energikick i form av choklad, russin eller torkad frukt. Ett bra tips är att också ha en PowerBar eller liknande energitillskott som nödproviant i ryggsäcken. De är inte särskilt goda och inget man ska basera matsäcken på, men de fungerar fantastiskt bra om man känner att man har gått in i väggen.
Till slut var det det med skavanker. Så länge man inte ramlar och slår sig så är skavsår den vanligaste skavanken. Skavsår förebyggs självklart med sköna skor som är väl ingångna. Det kan också löna sig att prova med olika mycket sockar i skorna. Tänk bara på att med för mycket sockar blir det trångt så att man fryser och med för lite sockar är det risk att foten glappar i skon så att man får skavsår. Om man är osäker på om skorna kommer att ge skavsår så kan man gardera sig med skavsårstejp runt hälen och på utsatta tår. Dra tejpen hela vägen från hålfoten och upp i höjd med fotknölen så sitter den bra. Se till att klippa bort eventuella veck i tejpen. Tejpen låter man sedan sitta kvar tills den faller av av sig själv efter några dagars duschar. Om man ändå har fått skavsår så är inte allt förlorat. Det finns en produkt som heter Compeed som man kan köpa i sportbutiker och på apoteket som tar hand om öppna skavsår. Det är en sorts syntethud som man sätter rakt på skavsåret, även om det har börjat vattna sig och skinnet är helt borta. Så sätter man skavsårstejp över alltihop så att Compeeden sitter kvar och därmed så kan man faktiskt fortsätta nästan helt smärtfritt.
Men skavsår är ju dessvärre inte det värsta som kan hända på fjället. Det finns gott om möjligheter att stuka fötterna, slå knäna och ramla och bryta ett eller annat i kroppen, särskilt om man har bommat på det med torr, varm, otörstig och mätt. Därför är det bra att ha med ett litet första hjälpen-paket. Det finns en del olika sådana paket att köpa, men man kan lika gärna gå till apoteket och köpa precis de saker man vill ha med sig och packa dem på valfritt sätt. Det som är bra att ha med är plåster i varierande storlek för skrubbsår, tryckförbandskompress för djupare sår, sårtvättservetter, elastisk binda och sporttejp för stukningar och en aluminiumfilt om någon måste ligga stilla och vänta på att bli hämtad ner från fjället. Till sist kan det vara bra att veta att i Norge har man inte samma nödnummer som i resten av Europa. Om man behöver en ambulans eller ambulanshelikopter så ska man ringa 113.
Turbeskrivning
Turen runt och över Krosshø kan tas i valfri riktning. Antingen tar man den branta backen i början och blir färdig med den, eller så tar man en lugn uppstigning och får hela nerförbacken på slutet. Det första alternativet är det som kommer att beskrivas här.
Start 1:
N 61°34.427
E 08°01.884
Krosshø Ö:
N 61°34.956
E 07°59.948
Krosshø V:
N 61°34.989
E 07°59.498
|
Starta från Krossbus baksida och leta upp ledens start. Den börjar brant uppför på ovansidan av vägen precis bakom annexet och är tydligt markerad med röda T. Leden går brant uppför i början men flatar efterhand ut uppe på topplatån. Stigen går mitt emellan de båda topparna. Den lägre, östra toppen, 1626 möh, syns tydligt på höger sida av leden och är den man tar först. Därefter går man ut på leden och fortsätter en bit innan man går upp på den västra toppen, 1627 möh. Detta är den högsta punkten på vänster sida av leden och den är markerad med ett "sjömärke".
Ledkrysset:
N 61°35.227
E 07°58.677
Start 2:
N 61°33.930
E 07°59.798
Krossbu:
N 61°34.444
E 08°01.965
|
När man är färdig med att beundra utsikten så går man tillbaka till leden igen och fortsätter västerut. Här går leden ganska brant nerför till ett ledkryss. Välj stigen som går till vänster, mot Sognefjellshytta. Njut av de fina små sjöarna här och fortsätt ända fram till Sognefjellhytta. Avsluta med turen ner till Krossbu längs stigen som går på höger sida av vägen. Om man väljer att gå åt motsatt håll så går man från baksidan av Krossbu längs vänster sida av bilvägen upp till Sognefjellhytta och så är det bara att leta upp ledstarten på höger sida av vägen mitt emot den bortre parkeringen. Turens längd, ca 10 km.
Rutt: KROSSHORUNDT
Start 1: N 61°34.427 E 08°01.884 LEDSTART1
Krosshø Ø: N 61°34.956 E 07°59.948 KROSS1626
Krosshø V: N 61°34.989 E 07°59.498 KROSS1627
Ledkrysset: N 61°35.227 E 07°58.677 KROSSKRYSS
Start 2: N 61°33.930 E 07°59.798 LEDSTART2
Krossbu: N 61°34.444 E 08°01.965 KROSSBU
|
|
|
Krosshø är ingen imponerande hög fjälltopp, men den bjuder ändå på väldigt fin utsikt eftersom det är fri sikt åt alla håll. Härifrån ser man alla Smørstabbtindarna, Fannaråkmassivet och en mängd andra spetsiga toppar längs horisonten. Dessutom ligger den i en väldigt trevlig och omväxlande turterräng med fullt av småsjöar, bäckar, kullar och dalar. Detta är alltså en perfekt topptur för den som inte nödvändigtvis måste upp över 2000 meter.
Men trots att detta är en låg topp, bara 1627 möh, så gäller alla de vanliga fjällreglerna och inte minst de som handlar om hur man bäst tar hand om den egna kroppen. Turen inleds nämligen med en kraftig uppförbacke och väl uppe på toppen har man samma risk för dåligt väder som överallt annars. Detta ställer stora krav till kläderna och den egna prestationsförmågan. Allt ligger tillrätta för en fin tur på fjället, oavsett väder, om följande fem villkor är infriade: Torr, varm, otörstig, mätt och utan skavsår eller andra skavanker.
Att hålla sig torr på fjället är inte det lättaste eftersom vätan kan komma både utifrån i form av regn och snö och inifrån i form av kondens. Ett oljeställ är ett bra sätt att hålla regnet ute, men så fort man börjar bli varm så börjar kondensbildningen, när varmluften runt kroppen träffar insidan av det kalla regnstället och vattnet i luften bildar droppar. När man tror att man har blivit genomsvettig inne i regnstället så är det i själva verket mest kondens det handlar om. Kylan på utsidan kan man inte göra så mycket åt. Däremot har man en viss möjlighet att styra värmen på insidan. Dels genom att ta av och på de plagg man har innanför och dels genom att ta det lite lugnare och ta många korta pauser. Och så finns det självklart regnjackor som andas, något som löser problemet snabbt och lätt. Kom bara ihåg att om GoreTex och andra membranplagg ska fungera bra så måste man ha syntetplagg innanför. En bomullströja innanför jackan saboterar för membranet så att man blir lika våt som om man hade haft ett helt tätt oljeställ.
Att hela tiden hålla sig varm är det samma som att hela tiden sträva efter att hålla lagom temperatur. Om man blir för varm medan man går så kan man bli våt av svett och kondens och riskera att frysa så fort man pausar. Och om man dessutom har alla sina varma kläder på sig medan man går så har man ju inget mer att ta på när man sätter sig och vilar. Lösningen är att konstant ta av och på sig kläder i takt med att terrängen går upp och ner. Det gäller därför att välja plagg som är lätta att ta av och på och dessutom ha lättillgänglig plats för dem i packningen. Om det är jobbigt att ta fram en extra tröja när man pausar, eller det krävs ompackning av hela ryggsäcken för att få plats med jackan i uppförbacken, så är risken stor att man istället går i samma kläder från start till mål och har blivit våt och kall och missmodig. Smart packning och många tunna lager är det man ska komma ihåg.
På fjället är det lätt hänt att kroppen blir törstig utan att man själv märker det. Kyla och dåligt väder kan göra att den vanliga törstsignalen drunknar och så upptäcker man istället plötsligt att man blir yr, får huvudvärk eller bara känner sig kymig i största allmänhet. Att då få tillbaka en bra vätskebalans är inte snabbt gjort. Därför gäller det att dricka långt innan man känner sig törstig eller råkar ut för ovanstående problem. På de flesta ställen i fjället rinner det bäckar med gott smältvatten som gör att man kan dricka en munfull eller två med jämna mellanrum under hela turen. Vatten från bäckar går alltid fint att dricka. Däremot ska man undvika vatten från de stora forsarna som kommer från glaciärerna, eftersom de innehåller en hel del bakterier från djur som har dött på isen.
Men man kan inte förlita sig på att man ska hitta vatten längs vägen. Man måste alltid ha med sig en reserv. Särskilt gäller detta om man ska upp i stenskravlet runt 2000 möh. Här uppe rinner det väldigt lite smältvatten och ofta rinner det så långt in under stenarna att man inte kommer åt det. Ett tips är att ta med en vattenflaska som man fyller innan man ger sig ut i "öknen". Ett annat bra tips är att gå med en vattensäck med slang, t ex Camelbak, i ryggsäcken. Då har man hela tiden tillgång till vätska. Om man går med vattensäck så kan det vara bra att ha med en liten tomflaska att använda om man behöver fylla säcken från en bäck.
En god frukost med rejäla portioner är en bra grund att stå på under turen. Under en dagstur i fjället förbrukar man ungefär dubbelt så många kalorier som på kontoret eller i skolan. För att få en bra tur så bör man alltså också äta nästan dubbelt så mycket som hemma. Matsäck är en självklarhet när man ska vara ute hela dagen. Smörgåsar är basen i matsäcken och så är det bara att krydda med allehanda godsaker. Små kex med ost, en frukt eller en påse med choklad, nötter och russin till exempel. Om man inte har matsäcksvana och vet precis vad man ska bre och ta med sig så är ett väldigt bra tips att man gör klar matsäcken innan man äter frukost. Om man är proppmätt när man ska komponera matsäcken så är risken stor att man gör den allt för liten och man går hungrig sista halvan av dagen.
Om man börjar känna sig håglös och slö så är det ett tecken på att blodsockret har börjat sjunka. Det är inte bra eftersom det ofta leder till att man tappar skärpan, trampar fel, blir på dåligt humör och blir en plåga för turkamraterna. Dessutom kan man bli ganska omdömeslös och börja ta chanser som man inte skulle ha gjort annars. Om man äter ordentligt före och under turen så ska man kunna hålla sig i god blodsockerbalans hela tiden. Men om man ändå känner av de ovanstående symptomen så kan det vara bra med en snabb energikick i form av choklad, russin eller torkad frukt. Ett bra tips är att också ha en PowerBar eller liknande energitillskott som nödproviant i ryggsäcken. De är inte särskilt goda och inget man ska basera matsäcken på, men de fungerar fantastiskt bra om man känner att man har gått in i väggen.
Till slut var det det med skavanker. Så länge man inte ramlar och slår sig så är skavsår den vanligaste skavanken. Skavsår förebyggs självklart med sköna skor som är väl ingångna. Det kan också löna sig att prova med olika mycket sockar i skorna. Tänk bara på att med för mycket sockar blir det trångt så att man fryser och med för lite sockar är det risk att foten glappar i skon så att man får skavsår. Om man är osäker på om skorna kommer att ge skavsår så kan man gardera sig med skavsårstejp runt hälen och på utsatta tår. Dra tejpen hela vägen från hålfoten och upp i höjd med fotknölen så sitter den bra. Se till att klippa bort eventuella veck i tejpen. Tejpen låter man sedan sitta kvar tills den faller av av sig själv efter några dagars duschar. Om man ändå har fått skavsår så är inte allt förlorat. Det finns en produkt som heter Compeed som man kan köpa i sportbutiker och på apoteket som tar hand om öppna skavsår. Det är en sorts syntethud som man sätter rakt på skavsåret, även om det har börjat vattna sig och skinnet är helt borta. Så sätter man skavsårstejp över alltihop så att Compeeden sitter kvar och därmed så kan man faktiskt fortsätta nästan helt smärtfritt.
Men skavsår är ju dessvärre inte det värsta som kan hända på fjället. Det finns gott om möjligheter att stuka fötterna, slå knäna och ramla och bryta ett eller annat i kroppen, särskilt om man har bommat på det med torr, varm, otörstig och mätt. Därför är det bra att ha med ett litet första hjälpen-paket. Det finns en del olika sådana paket att köpa, men man kan lika gärna gå till apoteket och köpa precis de saker man vill ha med sig och packa dem på valfritt sätt. Det som är bra att ha med är plåster i varierande storlek för skrubbsår, tryckförbandskompress för djupare sår, sårtvättservetter, elastisk binda och sporttejp för stukningar och en aluminiumfilt om någon måste ligga stilla och vänta på att bli hämtad ner från fjället. Till sist kan det vara bra att veta att i Norge har man inte samma nödnummer som i resten av Europa. Om man behöver en ambulans eller ambulanshelikopter så ska man ringa 113.
Turbeskrivning
När man är färdig med att beundra utsikten så går man tillbaka till leden igen och fortsätter västerut. Här går leden ganska brant nerför till ett ledkryss. Välj stigen som går till vänster, mot Sognefjellshytta. Njut av de fina små sjöarna här och fortsätt ända fram till Sognefjellhytta. Avsluta med turen ner till Krossbu längs stigen som går på höger sida av vägen. Om man väljer att gå åt motsatt håll så går man från baksidan av Krossbu längs vänster sida av bilvägen upp till Sognefjellhytta och så är det bara att leta upp ledstarten på höger sida av vägen mitt emot den bortre parkeringen. Turens längd, ca 10 km.