Nationalparken
Att ta turen från Krossbu till Skogadalsbøen en solskensdag är fjällvandrarens definition av det goda livet. Det är nästan konstant nerförbacke, men inte så mycket att man måste hålla emot. Leden går rakt söderut så man badar i sol hela vägen. Lägg till att stigen leder dig från det karga passet uppe vid Falketind ända ner till björkskogen vid Skogadalsbøen, hela tiden längs älven Utla, som växer sig större och starkare ju längre ner i dalen man kommer. Inte konstigt att detta stycke natur ingår delvis i Jotunheimens nationalpark och delvis i Utladalens naturskyddsområde.
De norska nationalparkerna är inte så gamla som man skulle tro, i ett land där befolkningen är relativt medvetna om vilken naturskatt de sitter på och som de gärna använder till sitt friluftsliv året runt. Det var inte förrän 1962 som Norges första nationalpark, Rondane, blev instiftad. Då hade Den Norske Turistforeningen och andra naturskydds- och friluftsorganisationer redan varit aktiva i ett halvt århundrade för att få staten med på noterna.
När väl arbetet med nationalparkerna kom igång så visade det sig vara bred politisk enighet om att detta var en god tanke och något att bygga vidare på. Nya nationalparker har kommit till efterhand, så att det i dagens läge (2005) finns totalt XX i hela Norge. Jotunheimens nationalpark blev instiftad 5:e december 1980, samtidigt som Utladalens naturskyddsområde.
Nationalparken sträcker sig i oregelbunden form så att den täcker in nästan alla de stora fjällmassiven i Jotunheimen och deras glaciärer, totalt 1151 km². Huvuddelen av nationalparken ligger runt Memuru-, Galdhøpiggs- och Glittertindsmassiven. Härifrån sträcker sig en arm västerut så att Hurrungane och Fannaråken också får ingå. På turen från Krossbu till Skogadalsbøen är det denna arm man korsar innan man kommer ner i Utladalens naturskyddsområde, som täcker 314 km².
En nationalpark skyddar sitt område utöver vanliga miljöhänsyn genom att det är förbjudet att färdas med motorfordon där och jordbruk och annan näringsdrift inte är tillåten. Naturskyddsområdet är ett mindre strikt skydd där traditionellt jordbruk och viss skogsdrift kan tillåtas. Utladalens naturskyddsområde ligger på så vis som en buffert mellan de bebodda bygderna nere vid Årdal och vildmarken i nationalparken.
Förutom självklarheter som att man inte ska kasta skräp, skada växtlighet och skrämma djur gäller följande i nationalparken:
Det är tillåtet att-Gå och åka skidor var man vill. -Rida och cykla på stigar och vägar i låglandet och fritt i högfjället. -Bada, paddla, ro och segla. -Tälta. -Ta nedfallet virke till bränne. -Plocka bär och svamp. -Jaga och fiska enligt lokala regler, dock krävs jakt- och fiskekort. Det är inte tillåtet att -Köra motorfordon. -Fälla träd eller torra stammar, eller bryta kvistar. -Bryta loss sten, mineral eller fossiler med hjälp av verktyg. -Tända bål i eller nära skogsmark i perioden 15/4-15/9. Turbeskrivning Från trappan på Krossbu går man rakt söderut, först på grusvägen ett par hundra meter innan man kommer till stigens början, sedan vidare på denna stig. Efter 700 meter på stigen kommer man till ett skyltat ledkryss. Se till att ta den högra stigen, mot Skogadalsbøen, eftersom det här är lätt att hamna vid Bøverbreen istället om man inte är uppmärksam. Efter ytterligare en och en halv kilometer korsar man gränsen till naturreservatet som står skyltat här. 
Nedanför Falkeberget kommer man till passet där Breiseterdalen går över i Vetle Utladalen. Det här passet ligger på den norska vattendelaren, så att regn- och smältvatten som man har under ena foten rinner ut i Atlanten medan det under andra foten rinner ut i Kattegatt. Härifrån ser man Vetle Utladalen i nästan hela sin sträckning, där den blånar bort mot horisonten.
Stigen passerar en kort, brant passage, några små myrområden och ett par forsar. Här är det dock väldigt fint tillrättalagt med rep för moralens skull på den branta passagen, spänger över myrarna och broar över forsarna. Överallt kommer vattnet ner från dalsidorna i stora och små forsar och Utla som man följer blir bara mer och mer imponerande med sina stora vattenfall.
Efterhand börjar det komma gles björkskog och man kommer in på tunet på sätern Guridalen. Här finns det gamla säterbyggnader i olika grader av förfall. Väldigt fint för ruinromantiker. Lite längre ner kommer man fram till Storbrui, en fin hängbro som leder över Utla till östsidan. Därefter är det bara ett par kilometers vandring inne i björkskogen innan man kommer fram till den isolerade och mysiga Skogadalsbøen. Turens längd, ca 15 km.
|