|
Navigering
Turen upp på Veslefjelltind är fin för den som vill kombinera en topptur med fjällvandring över distans. Själva uppstigningen är tung men inte det minsta teknisk. Det är många höjdmeter som ska avverkas i stenig terräng, men man belönas med en väldigt fin promenad uppe på toppkammen. Härifrån har man god utsikt över stora delar av Jotunheimen och för svenskar på Krossbu är detta det enklaste sättet att ta sig upp högre än Kebnekaise.
Turen går i varierande terräng i ett område helt utan markerade stigar. Man kan möjligen hitta en fårstig här och var, men de är ju inget att navigera efter, eftersom en sådan stig plötsligt kan sluta under en stor sten som ger skydd åt djuren när det börjar regna och snöa. Denna tur kräver alltså att man klarar att navigera själv.
Grundläggande utrustning i fjället är karta och kompass. En fin dag med perfekt sikt helt fram till målet, i det här fallet Veslefjelltinds topp, kan det verka överflödigt att ha kartan med sig. Men vädret kan ändra sig snabbt, även på sommarfjället, så att man plötsligt mister alla sina referenspunkter. GPS har börjat bli mer och mer vanligt i fjället och är ett utmärkt hjälpmedel. Men ofelbar elektronik har ännu inte uppfunnits så plötsligt kan man stå där med en blank skärm eller tomma batterier. Så kartan och kompassen måste finnas med som backup på varje tur.
Statens Kartverk har flera kartprodukter att välja på för den som ska vandra i Jotunheimen. Dels finns den vanliga topologiska kartan i 1:50000 som täcker hela Norge. För att täcka området runt Krossbu behöver man först och främst blad "1518 III Sygnefjell" men kanske också "1518 II Galdhøpiggen". Dessa kartor har all information om geografi och topologi i området. Men det finns också kartor som är mer tillrättalagda för fotturister, med inlagda vandringsleder och annan viktig information. För Krossbu kan man då skaffa "Jotunheimen Vest 1:50000".
Kartor är ganska intuitiva och lätta att lära sig läsa. Att förstå vad som är höjdkurvor och vad som är bäckar, sjöar, vägar och stigar, det klarar de flesta. Om man sedan har klart för sig att norr är uppåt på kartan, att täta höjdkurvor är brant terräng och glesa höjdkurvor är flack terräng och att 1 cm i skala 1:50000 är 500 meter, så kan man komma ganska långt, bokstavligt talat. På turkartorna kan det dessutom stå hur lång tid en vandringsetapp förväntas ta. Tänk på att dessa angivelser är utan pauser och i gott tempo.
När det gäller kompasser så är det viktigt att ha en med vridbart kompasshus med fältlinjer. Antingen kan man välja en vanlig orienteringskompass eller en mindre syftkompass. Det räcker alltså inte med en liten souvenirkompass från Kolmården. Många nöjer sig med att använda kompassen för att peka ut norr i tron att kompassnavigering är en avancerad konst. Här ska vi därför se hur lätt det är att få kartan och kompassen att tillsammans bli ett kraftfullt navigationssystem.
Det första man ska tänka på när man navigerar, och det gäller oavsett om man navigerar med karta och kompass, med GPS eller bara genom att ta sikte på målet, är att inte försöka gå i en rak linje mellan start och mål, eftersom det sällan är den mest effektiva vägen. Det andra man ska tänka på är att lägga upp lättidentifierade delmål så att man kan se att man är på rätt spår. En bäcks inlopp eller utlopp i en sjö, en liten markerad topp eller något annat som går att känna igen både på kartan och i verkligheten kan göra tjänst som referens- och kalibreringspunkt på turen.
Kompassinställningen görs i tre enkla steg. 1. Lägg kompassen på kartan så att dess långsida går mellan där du är och dit du ska (delmålet). 2. Vrid kompasshuset så att fältlinjerna hamnar parallellt med kartans nord/syd-linjer och så att kompasshusets norrpil pekar uppåt på kartan. 3. Håll kompassen vågrätt och vrid den så att den röda kompassnålen hamnar precis ovanpå kompasshusets nordpil. Nu kan du lägga undan kartan och börja gå efter kompassens riktningspil. Kom ihåg att hela tiden hålla kompassen så att nordpilen och kompassnålen ligger på varandra och var försiktig så att du inte rubbar kompasshusets inställning. Vid varje delmål kontrollerar man att terrängen ser ut som på kartan så att man vet var man är och så tar man ut kursen mot nästa delmål.
Det finns självklart en liten brasklapp till den ovanstående beskrivningen och den handlar om kompassens missvisning. Missvisningen förändrar sig från år till år då jordens magnetiska nordpol flyttar sig i förhållande till den nordpol kring vilken jorden snurrar och som är norr på kartan. Om man ska vara exakt så måste man därför läsa på kartan hur stor missvisningen var då kartan trycktes och hur stor förändringen är per år, räkna ut missvisningen för i år och lägga till dessa grader då man ställer in kompasshuset mot kartans nord/syd-linjer. Men detta har oftast bara akademiskt intresse. Det handlar om så få grader att andra felkällor, som t ex att det är svårt att gå helt rakt i flera kilometer, ger större utslag.
Turbeskrivning
Inloppet:
N 61°35.517
E 08°03.420
|
Som nämnts ovan så finns det ingen definierad led mellan Krossbu och Veslefjelltind. Istället får man lägga upp turen på kompasskurs mellan några lätt igenkännliga punkter i terrängen. Börja med att gå ner längs asfaltvägen och över bron som ligger precis nedanför Krossbu. På andra sidan bron är det dags att ta ut kompasskurs mot den södra spetsen av Øvre Nufstjørna. Följ kompasskursen upp längs den högra dalsidan i ca 1,5 km och fortsätt fram till sjön. Ta ut en ny kompasskurs mot bäcken där den rinner ut i sjöns östra ände (eller ta helt enkelt och följ stranden tills du kommer till bäcken).
Toppen:
N 61°36.609
E 08°06.818
Inloppet:
N 61°35.517
E 08°03.420
Krossbu:
N 61°34.444
E 08°01.965
|
Nästa kompasskurs tas ut mot skaret mellan Veslebreatind (2092 möh) och Veslefjelltind. Denna kurs följer bäcken upp i dess lilla dal tills den inte längre syns mellan stenarna. Väl uppe i skaret belönas man med utsikt över Hurrbreen, Skagsnebb och hela den kam man ska gå upp längs till toppen av Veslefjelltind. Härifrån är det bara att följa kanten, inte för nära och definitivt inte ute på en eventuell snökant, upp till Veslefjelltinds förtopp på 2149 möh. Till slut har man charmöretappen, nästan utan stigning de sista 400 meterna bort till den riktiga toppen. Tillbaka igen går man samma väg och tar sikte på samma delmål som på vägen upp. Turens längd, ca 13 km.
Rutt: VFJELLTIND
Inloppet: N 61°35.517 E 08°03.420 NUFSTJORNA
Toppen: N 61°36.609 E 08°06.818 VFJELLTIND
Inloppet: N 61°35.517 E 08°03.420 NUFSTJORNA
Krossbu: N 61°34.444 E 08°01.965 KROSSBU
|
|
|
Turen upp på Veslefjelltind är fin för den som vill kombinera en topptur med fjällvandring över distans. Själva uppstigningen är tung men inte det minsta teknisk. Det är många höjdmeter som ska avverkas i stenig terräng, men man belönas med en väldigt fin promenad uppe på toppkammen. Härifrån har man god utsikt över stora delar av Jotunheimen och för svenskar på Krossbu är detta det enklaste sättet att ta sig upp högre än Kebnekaise.
Turen går i varierande terräng i ett område helt utan markerade stigar. Man kan möjligen hitta en fårstig här och var, men de är ju inget att navigera efter, eftersom en sådan stig plötsligt kan sluta under en stor sten som ger skydd åt djuren när det börjar regna och snöa. Denna tur kräver alltså att man klarar att navigera själv.
Grundläggande utrustning i fjället är karta och kompass. En fin dag med perfekt sikt helt fram till målet, i det här fallet Veslefjelltinds topp, kan det verka överflödigt att ha kartan med sig. Men vädret kan ändra sig snabbt, även på sommarfjället, så att man plötsligt mister alla sina referenspunkter. GPS har börjat bli mer och mer vanligt i fjället och är ett utmärkt hjälpmedel. Men ofelbar elektronik har ännu inte uppfunnits så plötsligt kan man stå där med en blank skärm eller tomma batterier. Så kartan och kompassen måste finnas med som backup på varje tur.
Statens Kartverk har flera kartprodukter att välja på för den som ska vandra i Jotunheimen. Dels finns den vanliga topologiska kartan i 1:50000 som täcker hela Norge. För att täcka området runt Krossbu behöver man först och främst blad "1518 III Sygnefjell" men kanske också "1518 II Galdhøpiggen". Dessa kartor har all information om geografi och topologi i området. Men det finns också kartor som är mer tillrättalagda för fotturister, med inlagda vandringsleder och annan viktig information. För Krossbu kan man då skaffa "Jotunheimen Vest 1:50000".
Kartor är ganska intuitiva och lätta att lära sig läsa. Att förstå vad som är höjdkurvor och vad som är bäckar, sjöar, vägar och stigar, det klarar de flesta. Om man sedan har klart för sig att norr är uppåt på kartan, att täta höjdkurvor är brant terräng och glesa höjdkurvor är flack terräng och att 1 cm i skala 1:50000 är 500 meter, så kan man komma ganska långt, bokstavligt talat. På turkartorna kan det dessutom stå hur lång tid en vandringsetapp förväntas ta. Tänk på att dessa angivelser är utan pauser och i gott tempo.
När det gäller kompasser så är det viktigt att ha en med vridbart kompasshus med fältlinjer. Antingen kan man välja en vanlig orienteringskompass eller en mindre syftkompass. Det räcker alltså inte med en liten souvenirkompass från Kolmården. Många nöjer sig med att använda kompassen för att peka ut norr i tron att kompassnavigering är en avancerad konst. Här ska vi därför se hur lätt det är att få kartan och kompassen att tillsammans bli ett kraftfullt navigationssystem.
Det första man ska tänka på när man navigerar, och det gäller oavsett om man navigerar med karta och kompass, med GPS eller bara genom att ta sikte på målet, är att inte försöka gå i en rak linje mellan start och mål, eftersom det sällan är den mest effektiva vägen. Det andra man ska tänka på är att lägga upp lättidentifierade delmål så att man kan se att man är på rätt spår. En bäcks inlopp eller utlopp i en sjö, en liten markerad topp eller något annat som går att känna igen både på kartan och i verkligheten kan göra tjänst som referens- och kalibreringspunkt på turen.
Kompassinställningen görs i tre enkla steg. 1. Lägg kompassen på kartan så att dess långsida går mellan där du är och dit du ska (delmålet). 2. Vrid kompasshuset så att fältlinjerna hamnar parallellt med kartans nord/syd-linjer och så att kompasshusets norrpil pekar uppåt på kartan. 3. Håll kompassen vågrätt och vrid den så att den röda kompassnålen hamnar precis ovanpå kompasshusets nordpil. Nu kan du lägga undan kartan och börja gå efter kompassens riktningspil. Kom ihåg att hela tiden hålla kompassen så att nordpilen och kompassnålen ligger på varandra och var försiktig så att du inte rubbar kompasshusets inställning. Vid varje delmål kontrollerar man att terrängen ser ut som på kartan så att man vet var man är och så tar man ut kursen mot nästa delmål.
Det finns självklart en liten brasklapp till den ovanstående beskrivningen och den handlar om kompassens missvisning. Missvisningen förändrar sig från år till år då jordens magnetiska nordpol flyttar sig i förhållande till den nordpol kring vilken jorden snurrar och som är norr på kartan. Om man ska vara exakt så måste man därför läsa på kartan hur stor missvisningen var då kartan trycktes och hur stor förändringen är per år, räkna ut missvisningen för i år och lägga till dessa grader då man ställer in kompasshuset mot kartans nord/syd-linjer. Men detta har oftast bara akademiskt intresse. Det handlar om så få grader att andra felkällor, som t ex att det är svårt att gå helt rakt i flera kilometer, ger större utslag.
Turbeskrivning
Nästa kompasskurs tas ut mot skaret mellan Veslebreatind (2092 möh) och Veslefjelltind. Denna kurs följer bäcken upp i dess lilla dal tills den inte längre syns mellan stenarna. Väl uppe i skaret belönas man med utsikt över Hurrbreen, Skagsnebb och hela den kam man ska gå upp längs till toppen av Veslefjelltind. Härifrån är det bara att följa kanten, inte för nära och definitivt inte ute på en eventuell snökant, upp till Veslefjelltinds förtopp på 2149 möh. Till slut har man charmöretappen, nästan utan stigning de sista 400 meterna bort till den riktiga toppen. Tillbaka igen går man samma väg och tar sikte på samma delmål som på vägen upp. Turens längd, ca 13 km.